Det kan diskuteras om vi verkligen har en fri vilja, och om vi verkligen kan göra fria val. Jag lämnar den frågan till de högre sinnena, socialkonstruktivisterna, filosoferna eller vilka de nu kan tänkas vara.

Men jag tänker fortfarande skriva om valmöjligheter, i alla fall de vi själva upplever att vi har eller inte har.

Jag fick en tanke alldeles nyss, att om vi är medvetna om att vi har ett val gällande något, så gör vi hela tiden ett aktivt val. Jag sitter här vid datorn, fullt medveten om att jag skulle kunna göra valet att diska. Men jag gör här och nu det medvetna valet att inte diska, till förmån för att sitta här framför skärmen.

Samma koncept kan appliceras på en mängd olika företeelser. Vi är medvetna om att vi kan skänka till välgörenhet, köpa grönsaker istället för godis, sluta/börja raka oss, slappna av/aktivera oss, läsa en litteraturklassiker istället för att läsa rubrikerna på diverse kvällstidningars hemsidor och så vidare i all generell vardaglig oändlighet. Eller begränsning? Strunta samma.

Poängen är att vi vet vad vi skulle kunna göra, vi väljer helt enkelt att inte göra det. Det gäller såklart saker vi vet att vi kan göra och har medel att göra, jag talar inte om den pseudofilosofiska plattityden om att "ingenting är omöjligt". Det finns gott om saker som är omöjligt. Jag kan inte ändra på det förflutna, till exempel.

Men vart vill jag komma? Kanske jag har någon vag tanke om att det vore en ganska bra idé att verkligen begrunda de val vi gör i vardagen. Även om vi kan kalla dem aktiva eller medvetna val så görs de paradoxalt nog ändå per automatik via det vi kallar vanor. Jag kanske menar att om vi ens har den slimma chansen till personlig utveckling som jag har hört förespråkas, så kanske vi borde bryta vardagens slentriana vanor och försöka interagera med oss själva.