Är det okej att bränna böcker eller är det moraliskt fel? Och handlar det i så fall om vilka titlar? Skulle det kännas helt okej att bevara telefonkatalogen för Västerås utkommen under åren 1947 till och med 1978, men samtidigt lika okej att bränna exempelvis utslitna exemplar av Bibeln i översättningen från 1986?

Detta och mycket annat tänker jag ta upp till diskussion mellan den sista april klockan 18.37 och 22.22 på Skeppsholmen i Stockholm, där man skall kunna se Gröna Lund gå upp i lågor sedan Stefan Borsth och Ulla-Karin Isaksson tagit illa vid sig vid ett besök i spökhuset en tisdag i juli föregående år, mellan klockan 18.37 och 18.52 samma afton.

Många människor tycker dessutom det är en styggelse att så mycket fin mark, för att inte tala om kulturhus, skall behöva tas upp av ett simpelt nöjesfält. Att där dessutom huserar inte mindre än fyra bergochdalbanor då det kunnat räcka med att bygga ut exempelvis gocartbanan samt utrymmet för att kunna spela på chokladhjulet och skyttet med luftgevär, med flera välbesökta attraktioner.

Själv tänker jag mig att forsla gamla serietidningar till närmsta majbrasa i år. Det kommer då att handla om sådana tidningar som hela årgångar av Fantomen, Kalle Anka, Seriemagasinet, 91an och en del julutgåvor av Kronblom. Det handlar då om de tidningar som utkom under åren 1963 till 1978.

Dessutom tänker jag mig att pocketböcker brinner bra. Varför jag har för avsikt att skeppa dit tretusen exemplar av Månpocket, sjutusen böcker från Bonniers utgivna mellan åren 1925 till 1948. Förstaupplagor naturligtvis. Det bör kunna bli en ståtlig brasa. Man kan inte hålla på och samla hur länge som helst.

Jag är i städtagen just nu och den här ladan som jag fått i uppdrag att vakta under året då ägarna är på semester i Australien, är full med gamla mossiga saker som dessa människor bara kommer att vara glada över om jag ser till att skyffla bort. Så kan de få utrymme ledigt till att ta vara på och reparera sportmaskiner istället, eller vad de nu kallas.

Jag menar då främst träningscyklar, hantlar, roddmaskiner, skivstänger, gåband och så vidare. Min släkting farbror Niklas Anskarström vill bli av med sina träningsmaskiner för att börja samla på tekannor och annat smått och gott. För att inte bara kasta bort dessa dyrgripar tänkte jag att Australienvännerna kunde få överta rasket för sådär en femtiotusen pistoler eller så.

Det skall gå till handpenning på ett hus i skärgården som jag kastat mina ögon på en längre tid. Man får ju vara om sig och kring sig också. Inte bara ligga på latsidan med andra ord. Jag har alltid gillat att gå och se på majbrasor under årens lopp, det kommer så mycket trevliga människor dit som bjuder på öl, korv och läsk, samt kaffe och sång. En riktig upplevelse som jag inte kan rekommendera någon enda själ att missa. Ja, ses vi inte förr så ses vi kanske där.

Vänliga hälsningar från
(oläslig namnteckning)