Jag vill att du känner mig som en våg,
en del av de sköna medelhavet,
när du blottar din hals i en uppstickande vinkel,
tar emot stormen med lealösa handleder,
spottar ut en perfekt balans mellan svidande strömmar och mig.

Jag vill att du vaknar till mig som en våg,
precis när jag sköljer genom alla luftvägar
och du kan börja verka vid dina sinnes fulla bruk.
(varsågod)

Jag vill att du väntar på mig som en våg,
spanande ut mot en vindstilla horisont
lika blåfärgad som
din själ under fullmånens ljus,
jag anländer, det är ett löfte
när som helst nu.

Jag vill att du saknar mig som en våg,
i Kalahariönkens mitt
där flugornas svärmar samverkar
under en total torka,
Då du inte har några koordinater!
och måste krypa med händerna i
pulveriserad eld
medan nagelbanden blir till fullskaliga blåsor
som jag och min våg sedan kan
begrava i sjögräs.

Jag vill att du ser mig som en våg,
något totalt överrumplande på väg
RAKT mot hamn,
din famn.

Och tillslut,
vill jag att du ångrar mig som en våg
på någon stilla kust,
för det var ju bara februari och du kommer snart få frostskador,
istappar:
ertappar:
dig.



gå