Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En glasklar dimma

Jag litade på dig, och du utnyttjade mig på det vidrigaste av sätt.
Trots alkoholens inverkan kan ingenting få mig att glömma vad som hände den natten.

Jag kan aldrig glömma hur min hals slöt sig och allt jag kunde få fram kvävda ord med rädsla i rösten.
Nej.

Inte heller kan jag glömma de flåsande andetagen, eller hans händer på min kropp bland svettiga lakan.
Jag vill inte.

Jag kan fortfarande minnas hur han vände sig på väg ut genom dörren, "vi låter det här stanna mellan oss, eller hur?"
Och hur mina ben gav vika när du gått och gråten som följde.

Jag tror att jag lämnade en bit av mig själv i den natten, för det är definitivt någonting som fattas.




Fri vers (Fri form) av sjufyrasju
Läst 223 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2014-04-19 15:40



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Jättebra skriven!Starkt av dig att orka kämpa mot såna hemska minnen. Och att skriva kan ge lindring om än ej bot. Kramar till dig. Jag kan inte tänka mig ett värre övergrepp, än på ett/sitt barn
2014-04-19

  byggpoeten
mörk, kraftfull.. Bra skrivet, måste dock säga att jag mår lite illa av innebörden..
2014-04-19
  > Nästa text
< Föregående

sjufyrasju