Du lutade dig framåt i hallen för att insupa doften av min parfym. Den parfym som egentligen inte var min men som trots det funnit sin väg till min hals. Din svala näsa nuddade vid mitt nyckelben i farten och du lutade dig bakåt igen för att betrakta mig med en berusande blick. Jag blickade tillbaka. Berusad.

Plötsligt var du där. Överallt. Dina mjuka, lätt rosa, vackra läppar mot mina. Din varma håriga kropp mot min svala porslinshy. Du var över mig, under mig, inuti mig.

I sängen låg du kvar medan solen kikade in mellan de ljusa gardinerna och kastade sig över dig där du låg i sängen. Jag kände dina ögon på min kropp medan jag halvnaken svassade runt på trägolvet i jakt efter en hårsnodd. "Det här blir vår hemlighet va?" hörde jag dig fråga bakom ryggen på mig. Ironin slog till. Bakom min rygg.

Det knackade på dörren till mitt hjärnkontor, det var min moral som hittat tillbaka från vinflaskan jag hade lämnat den i kvällen innan. Med sig hade den skammen som den lyckats plocka upp på vägen under morgonen.

"Du luktar gott" kastade du ur dig innan jag gick. Du syftade på parfymen som egentligen inte var min.
Precis som du.