Ett omkullvält dricksglas
Bland gårdagens oöppnade räkningar
Skvallrar om ord utan mening
Svikanden och dåliga ursäkter

Läskkladd på viktiga papper
Säger mer om den svarta vardagen
För ingen kraft finns kvar längre

Ordlösa skrik ekar mellan väggar
Som sedan länge knutit förbund med tystnaden
En regnig vardag när allt ställts på spel
Där lögnerna inte längre är lögner
Utan den bittra sanningens frukter

Det omkullvälta dricksglaset säger mer
Än den hårt knutna handen på golvet
Den som döljer en mörk hemlighet
Lika mörk som pölen den ligger i

Men ingen orkar se hur det är fatt
Utan snabba rörelser fångar glaset
Torkar av de kladdiga räkningarna
Och ordnar dem i prydliga högar

Släcker lampan och stänger dörren noggrant
Väljer att blunda istället för att se

Kvar blir en knuten näve omsluten
Av en mörk pöls stelnande rester