När tvivlet är som störst
visar Du mest
Din medmänsklighet
ödmjukt framför Du
att det finns hopp
om en morgondag

Trots alla tårar
som ljudlöst faller ner
påminner Du om skratt 
som vi ofta delar
och allt annat vackert
som vi många gånger ser

Det är inte i ensamhet
som Du får näring
utan bland goda vänner
genom kommunikation
ibland även genom tystnad

Men vetskapen om att Någon finns
att Du inte är ensam även om Du är själv
kan skapa den trygghet Du behöver
för att orka gå ett par steg till

© Angela Bohlin