Finns inga ord som kan täcka mina tankar. Frustrationen som hindrar mig från att andas. Skuldkänslor som tär på mig, tankar som viker sig inte från att komma.

Jag kan inte säga mer än förlåt, förlåt för att jag inte fanns där, förlåt för den ensamma deprimerande nätter du befann dig inburad och jag inburad i mitt själviska liv.

Förlåt att jag vände min blick ifrån dig, dina ensamma blickar,längtad efter min närhet. Förlåt för den natten du dog, jag borde lyssnat på mitt hjärta, nått var fel, din blick var mer sorgsen än nånsin.

Idag tänker jag inte, för att jag inte vill, för att jag inte kan, smärtan är för stark. Jag önska att du fanns här. Jag vill ha en \"andra \"chans.