Jag ligger under jorden, för nu är jag ett lik
men en gång så var jag ganska stor, mäktig och rik
Jag känner mig som ett fån, för de dränkte mig i ån
Ingen hörde mina skrik, men jag blev ett vackert lik
Jag skulle gärna berätta "nåt" coolare
jag blev dödad av mina gamla polare
Jag började som en lånehaj
men blev med åren en liten bank
Jag var ju inte speciellt skraj
Man kom till mig när man var pank
För att få tillbaka min slant
fick de lägga en kroppsdel i pant
Men aldrig en skålpund kött
sen Venedig var detta dött
Om de var lite väl sena, kunde de bli av med ett finger
eller kanske en hälsena, så att varningsklockorna ringer
En del kunde ändå inte betala lånet
De tvingade jag att utföra värsta rånet
Spelberoende var mina bästa kunder
utan dem skulle det inte ske under
På Solvalla och svartklubbarna
där hängde de rätta snubbarna
Men eftersom jag var hal som en ål
slutade jag mina "dar" på Cosmopol
Där stod jag och lirade, då alla
mig som en kändis firade
Sen hände dessa tråkiga grejer
jag blev lurad av mina lakejer
De tyckte nog att jag hade blivit lat
och skulle ha allt serverat på ett fat
De snackade om att jag var stor i orden
Det är därför jag hamnade i jorden
Nu har jag det inte fett
de har ju bränt mitt skelett