I arma skor den trötta tanken lånar,
en armodsång, en sommardag passerar.
Till avundsjäl den lånta timmen trånar,
i skuggans ljus ett mörker sig justerar.

Ett ärligt ord sig formar ur min tunga,
en vass stilett i hälens slitna skålar.
En känslostorm i hjärtats lugna lunga
som utan hopp ett mörker genomstrålar.

Ur floden Styx han grådis skickligt stickar,
en smärtans giv i mina leda länder.
Ett skrik på hjälp en tystnads tysta blickar,
ett ensligt hav som dränker Charons stränder.

© georgmoller.se