Djupa barn och ytliga.
De flesta är, nog, både ock!

Brunnen fylles av vita och svarta
lik från mänskor som levde, idag.

Lustarnas gång, från Altaret till
kistan, bygger upp Livets former.

De uteblivna kyssarna lever ett
eget spökliv i Stadens gränder.

Kulturen är efterbliven -- eller
-ännu- på ett mkt tidigt Stadium.

Man glömmer det hemska Kriget ur
evig Gårdag, - vid morgonvällingen.

Gröna träd väntar ut Livet och
blommor vinkar från den Andra Sidan.

Dagböckerna redogör, detaljerat, för
skrivarens personliga tankar å privatliv.

Har haft tunghäfta på kommunistmöten och
babblat friskt å frispråkigt på dårhus.

Minns blå ögon, vars blickar brände,
som om de ville se mig i elden!...

Nu, går Tiderna åt, endast ETT håll:
-Det Rätta!