Jag fick en lektion plötsligt en dag i mera
verkligheten om hur att berövas känslan
av att gilla någon. I en situation som säkert
inte är alltför ovanlig. Min vän och älskade
berättade för mig om

sin vännina som försökte tvinga till sig vänskap.
Sådant kan ske på så sätt att man ger en present
till någon, bara för att sedan säga "nu när du
fått en present av mig vill jag att du ger mig en.
Bara att den måste vara

minst dubbelt så dyrbar". Senare försökte min vän
själv sig på samma dumheter med mig. Det är tydligt
hur svårt det kan vara att själv lära sig läxan. Jag
fick höra min vän säga orden "jag gillar dig". Och så
en stund senare.

"Jag vill höra dej säga att du gillar mej". Men jag
berättade då istället för vännen att kärlek och
vänskap måste få komma spontant, för att alls
kunna sägas ha ett värde. Att bli uppmanad att
visa vänskap och kärlek

är som att be någon bli ens slav. Vänskap och kärlek,
liksom respekt, måste förtjänas. Och man förtjänar
det bara genom att själv först visa det för andra.
Att göra en god gärning för att sedan bara försöka
få betalt för den

med samma mynt, gör bara att det möjligt goda
förlorar sitt värde. Och den man sökte göra till sin
vän, driver man bara på flykten. Eftersom få vill bli
tvingade till sådant, som de vill kunna få äran
att ge någon spontant.