Mina blommor dör i fönsterkarmen,
jag balanserar bitar av krukor på armen,
och står med fötterna dolda i mull
Tacka fan att man är full

Och hela huset svämmar över av döda ting ingen behöver
så betryggande kan en tycka, och vad är väl ändå lycka?
Det visar sig framöver, vill jag tro.

Jag vinglar planlöst kring bland högar och rester ifrån igår,
och jag har glasbitar i fötterna och jord i mitt hår.

Där någonstans bakom gardinen står en blomma och dör,
speglar sommaren som liksom faller sönder utanför,
och jag med de mot golvet i mitt stökiga rum,
och med flaskan kvar i handen, man får inte vara dum

Här blir jag liggandes i dammet i den fallnes beska tjusning
klädd i rödvin - inte sammet - Tacka fan för min berusning!