Jag ville ha Kärlek, söt.
Istället, så fick jag ett
stålbad å en oknäckt nöt.
Fel, tyckte jag, på nått sätt!

Alla tycktes va mot mig.
Hjälpte ej hur jag än bad.
Man blir, blott, som man för sig:
ledsen, sur, arg - eller glad.

Far in i en blå Legend.
Ser silvervita andar.
Stjärnan i mitten är tänd,
när på heden vi landar.

Skakar av mig Vansinnet,
så gott det, nu, bara, går.
Djupt in i Barnaminnet
min moder i hörnan står.

Förstår att hon har spridit
många lögner om mitt Liv.
Dessa gjort att jag lidit,-
i onödan, - på pin kiv!

Om jag blir lycklig nånn gång,
det återstår, väl, å se!
Väntan varit, ack, så lång.
Kan bara hoppas å le!