Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det hände sig 1972.


Vem får leva?



Mamma ville inte, nej,-
jag skulle få barn,- så säg!
Men hon var ej ensam om
å missunna mig lägga rom!

En hel värld i ramaskri,
då jag råka bli gravid
för ganska så längesen,
då vi var i Ungdomen!

Kan inte komma ifrån,-
tanken på min första son!
Tillblivelsen gick 'som smort'!
Men, vad 17 har vi gjort?!

Det är, väl, vanligt att så
händer lite nu och då!
Är det ej en rättighet?
Folk vill ofta göra det!

Vad är det, väl, då för fel--
att även JAG för min del,-
med nånn ville sånnt göra?
Å, ej frukten förstöra!?

Han fick ej födas för dem,
som tror sig bestämma om
vilka som ska få leva -
- i Tiden, denna, skeva!

Snorre Petrus William,
tänker jag var barnets namn.
Hade varit underbart
å vagga honom, rart!






Bunden vers (Rim) av Marianne Räf
Läst 178 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2014-07-05 17:12



Bookmark and Share


    Dan Myrbeck
Alla har självklart
lika stor rätt att
skaffa barn.
2014-07-07

    ej medlem längre
Ett sår och en dröm.
2014-07-07

  byggpoeten
Vacker.. om än plågsam..
2014-07-06

  ResenärGenomLivet VIP
Fastnade för rubriken...vem har rätt att bestämma över livet...???
Känner en vemodig längtan i dina ord...
2014-07-05

    ej medlem längre
Smärtsamt. Och vackert..
2014-07-05
  > Nästa text
< Föregående

Marianne Räf
Marianne Räf