den kemiska doften från huden
klåda från knogarnas sår
ångest och kalla kårar
av minnesfragment från igår

det är vinter ute och bitande kallt
jag vill hem när tankarna slår
men vi måste ju synka historierna
om vad som hände igår

jag minns men inte tillräckligt
jag minns mina andetag
jag minns adrenalinet
raseriet och mina slag

min kompis vaknar och gäspar
han säger god morgon och ler
dags för en liten morgonsnok?
jag nickar och sätter mig ner

efter ett halvt gram och flera öl
är jag fortfarande helt borta
orden vill inte lämna min mun
och andetagen känns korta

till slut så börjar jag prata
men orden blir stela och loja
tankarna ringlar som ormar
han säger, jag ska sluta noja

dag blir till natt och natt blir till dag
jag vet inte hur länge jag stannat
min kompis vid persiennerna nu
kan jag gå någon gång, förbannat!

hastigt öppnar jag dörren och går
utan att säga nånting
hör att han ropar nån skit efter mig
jag tar några Oxycontin

Jag känner, jag vill hem till mamma nu
precis som när jag var liten
och hon bäddade ner mig när jag var sjuk
då var man favoriten!

vid en kiosk möts jag av löpsedlar
de handlar om ”händelsen”
smaken av surt saliv när jag spyr

av smutsen och vämjelsen