Jag tror jag brinner
vilket är en märklig känsla.
Varje gång jag äter socker
i tillräcklig mängd
börjar jag brinna alldeles under huden.

Litet som när jag* träffade dig.
Det var en just sådan känsla.
Du kröp in under min hud
och min längtan efter dig

precis som när du var närvarande
det fick mig att brinna
svettas och frysa
som vore jag förkyld.

Det febriga var just kärlekens inverkan.
När du försvann ur mitt liv
började jag tröstäta
och det blev sådant som är späckat med socker.

Inte bara choklad eller lösgodis.
Det var mest bakelser av olika slag.
Allt från wienerbröd och mumsmums
till tårta och läsk.

Massor av läsk, chips och ostbågar.
Jag förvandlades till ett riktigt monster.
Nu har jag dock hittat kärleken igen
och har beslutat mig för att sluta tröstäta.
Jag ska ersätta tröstätandet med träning.

Gå helt och hållet in
för att äta sunt och träna, träna, träna.
Ja, kärleken äter sig in
i kropp och själ
och nu är det bara det som gäller.

Att känna hur jag brinner av kärlek
och hur du tränger in i min hud igen
du som är branden, du som är kärleken.


*felet åtgärdat, fadäs rättad.