Mörkret. Inte ondskan, bara mörkret.
Ljust, ingen närvaro
Svart, all närvaro
Det ringer
Genom telefonsladdar, lurar, 80-tal, pianoslingorna som borrar sig håglöst
igenom plåten av hudceller
Hans röst
Hennes röst
Dennes röst
Rödglödgad

Tillbaks i köttmuren, venerna som slingrar sig som Gehennas likmaskar
Ett hjärta slår, brister, stannar
Det ringer
Die Mannschaft sliter
Folkets röst dundrar högt
Suddigt, alla ser
Klart, ingen tittar
Yxan faller och marken splittras

Regnet tilltar
åskan sveper ner molnen ovanpå taket tills dimman täcker alla fönster
dimman kryper in, fuktpartiklar föds på nytt i dina lungor
Det ringer, men:
Vattnet strilar utan avbrott, fyller upp brunnar, tankar, dina tankar, ekon
Korta fingrar, inte mina, tar i ditt hår, inte mitt
Hör musiken
hör det statiska bruset
hör signalen
Du lyfter luren
Han tittar, röda ögon ser rakt igenom