Du är just sådan som du var
redan första dagen då vi möttes
på en annan strand än här

du rodde in i just den vik
jag trillade runt i
i jakt på rätt plats att fiska på

men fast jag inte var helt och hållet
inriktad blott på att fiska då
var jag helt som oförberedd

på vilket slags fiske den dagen
skulle ha att som bjuda på
och det är ju bara så

det plötsligt händer också.
Jag var den fisk du fångade den dagen
och det var jag inte missnöjd med

att själv bli föremål för ditt fiskande
för du var själv en rejäl personlighet
att vilja studera på närmare håll

och studerade gjorde jag. Uppifrån
och ner lät jag blicken min vandra
och det var inte litet heller att se.

Det var först sådär en fjorton dagar
senare då vi redan var ett par
som jag såg på mer allvar dina tår.

(Resten överlämnar jag glatt åt envar
möjlig läsare att fylla i. Själv är jag en
smula upptagen med att ägna mig åt
kärleken. Du får helt enkelt ha fördrag
med att så är sakernas tillstånd.)