Från nacken och nedåt strålar de
Dessa ränder av köld, som skakar mig
Snabbt, likt en smekning vibrerande
Andrummet bryts, luften krusar sig

Allt utom skallen, är täckt av den sand
Som tynger mitt Vara i livet
Men ansiktets hemvist det bultar i brand
Jag vill nog, men kan ej ta klivet

Ännu en dag har förrunnit till slut
Tyrs, och givet jag längtar till Fröjs
Ständigt så ensam, min självvalda stut
Älskling, jag tragglar, och timmarna dröjs.