Snabba steg, trippande fötter,
påväg emot den okända Framtiden.

Anledningen till varför vi finns här,
ligger dold i stora blå dimm-moln.

Meningen med mitt liv var kanske -
att fjöla med dig den där gången...

Solens sken på din rygg, - min
stjärt mot markens mossa och gräs!

En hes kråka kraxade, förebrående,
ifrån den gröna dungen invid oss 2.

Detta blev här ett stycke maläten Poesi,
som, förmodligen, inte imponerar på NÅNN!

Anstränger mig för att nedteckna läsvärda
texter. Men det blir blott svulstigt, svårt!

Tycker JAG! Måhända Mojängen faller ner,
med en duns i golvet,- nära papperskorgen.

NÅTT ska man, ju, skriva! Spettekakorna
brinner! Eller: Kraftiga, kåta rövare sökes...!

ALLT är Poesi! Bra - eller dålig, sådan!
Jag tackar för mig, för denna gång - och gör -

en helomvändning till dagen som är före
Eskapadstarten mot den lättsinniga Framtiden!