Förgiftad, så utav
den kärlek som du gav.
Jag kände, sen, med ens
en skitsvår abstinens,
då du mig övergav
i min blå existens.

Du lovade att jag
skulle ha dig, var dag.
Och, hjärtat skulle få
sin lön, det sa du, då.
Istället,-- Obehag,
då kärlek gick i stå!

Som ett fruktansvärt gift!
Mitt hjärta är på drift...
Vad göra utan dig, --
som affekterat mig?
Som penslad av ett stift
ont blod; kul är det EJ!

Men,- OM du vill tillbaks,
så vore jag till lags!
Du får motgift mig ge -
och, sen, ligga breve
mig,- ty,så skall jag tas,-
- ingen tvekan om det!