Med ett cancersjukt barn på armen
kliver han in på mitt badrum
chansar som vanligt på charmen
om vad han gjort har jag inte ett hum

Tar mig drabbad ur duschen
i lägenheten trängs snutar
vilket pådrag, värsta ruschen
mitt nervsystem fullt av knutar

Han förs iväg på förhör
kvar står farmor förvirrad
här är inget som sig bör
med pipmugg o saft blir gråt stillad

*********************

Kaos är granne med Gud
men allt jag dagligdags väntar
är flertalet sannolika sorgebud