En huvudvärk värmer min hud,
den hänger i anletes svett.
Ur porer den söker sin frid,
att måla sin bris i falsett.
Ett kväde i aftondans seglar,
hon räknar orden i tid.
Hon blickar ömsint där ovan,
hon färgar pannan med strid.
En tavla sprungen ur gåvan,
där resan i saltvattnet speglar,
kärleken kravlös och blid

© georgmoller.se