Dumheten har sig själv att skylla
när saker serveras som på silverfat
så det bara är att lasta o fickorna fylla

Sen, efter varje stöldraid
hos de dina o andra du pissar på
kräver du förståelse och fri lejd

När drogerna går ur o skammen hinner ikapp
sitter du där och hittar inga ord
käften sviker, som annars är så rapp

Platt fall, händerna mot väggen
sona din skuld och inse
att du blivit en bland de värsta dräggen

För när föraktet flödar
glömmer man lätt
att det även inåt dödar

Och vännerna är få bland dessa polare
sitter man tajt i egoismens epicentrum
förvandlas man snabbt till golare

I denna sfär finns ingen tillit
inse fakta; ni fixar inte frihet
bortanför bunkern där varje dörr har en plit