Jag föredrar friheten av  förflutna minnen.

Slitna armar breda för att bli ompysslade en stund.

Därefter skickas som en fågel i solnedgången,

I heliga barndom ångrar efter det som har gått.

Som nu, tyst klagar tråkig föreliggande.

Jag kan höra skratt, nu yster oskyldigt barn.

Rullade i gräset bland barn och boskap.

Jag gömmer mig i höstackar och nyslaget hö.

Nu när rusa av min barndom utan pris.

Vad bär mig genom fruktträdgård med mogna frukter

Ship minnen, fångar vinden i akter.

Som spöklika bära mig mot offshore.

Blyg passera flashiga väder innerligt vänt.

När grinden vidöppen till min barndom.

Minnen där bara jag har nyckeln.

____________________________________

In retrospect, on the threshold of childhood.

I prefer the freedom of past memories.
Worn arms wide for being looked after a while.
Then sent as a bird at sunset,
In the holy childhood regret for what has passed.

Like now, quietly complaining about boring present.
I can hear the laughter now frisky innocent child.
Rolled in the grass among children and livestock.
I hide in haystacks and new-mown hay.

Now that the rush of my childhood without price.
What carries me through the orchard with ripe fruit
Ship memories, catching wind of Acts.
As ghostly carry me towards offshore.

Shy pass flashy weather fervently waiting.
When the gate is wide open to my childhood.
Memories where only I have the key.