Någon tar hennes hjärta i sin hand
Smeker det varsamt
Låter ett finger vandra över den tunna huden
Läker alla sår
Får alla ärr att blekna

Ett grepp som plötsligt hårdnar
Om det nyss läkta hjärtat
Hjärtat som nyss slog regelbundet och fint
För första gången
Så hårt att det nu hotar att sprängas
Sippra ut mellan fingrarna

Smärtan så stark
Att dörren till lungorna stängs
Att blodet i ådrorna stannar
Att ögonen hotar att komma ut ur sina hålor
Att locket för öronen
Gör att hela världen tystnar
Lämnar henne ensam med vakuumet
I huvudet
Där nervtrådarna i hjärnan brister
Av trycket
Och allt klipps av

Och hon tror på riktigt,
Att nu kommer hon äntligen att dö.

Skriket som rullas ut
Mellan hennes torra, spruckna läppar
Är ett skrik så vedervärdigt att
Alla människor på jorden
Träffas av ljudvågorna
Får sorgen rakt i ansiktet

Hennes trasiga hjärta
Skriker sig nu rakt in
I alla andras hjärtan
Ett skrik ursprunget från den allra djupaste,
Sannaste sorg
Ett skrik som hade kunnat väcka de döda


En sorg man faktiskt kan dö av.