Flickan i mörkret
Hon ser sin pappa komma mot henne, med näven uppe i vädret och ursinnig i blicken.
-Varför skulle du göra så?, skrek han mot henne.
- Vadå pappa?, svarade hon.
-Spela inte oskyldig nu unga dam!, sade han argt och slog till henne på kinden efter. Det sved till hon kände hur det brändes i hela ansiktet.

Detta tycker ni säkert är en ovanlig och hemsk händelse, men för Maria var det en daglig sak. Hon vågade knappt vara hemma för att hon var så rädd för sin pappa.

Dagen hade börjat som vanligt, Maria vaknade av att hennes mamma och pappa bråkat och knappt märkt henne. Hon sprang på toaletten försökte ta på brunkräm där pappa slagit henne i går, det täckte lite.
Sedan gick hon till skolan, med gråten i halsen och klumpen i halsen.
Redan på bussen så satt hennes kompisar där och med henne så var hon som en annan person. Den osäkra, rädda och otrevliga tjejen som hon var hemma var borta. Nu visade sig den glada, spralliga och trevliga tjejen som alla gillade.

Bussen stannade precis utanför skolan de gick in och där stod rektorn, Eva. Hon ville prata med Maria.
-Vad har jag gjort?, sade hon med klumpen i halsen. När de kom in på rektorns rum så satt hennes mamma och pappa där. Mamman hade gråten i ögonen och pappan såg arg ut, men hon hade svårt att bedöma.
- Maria, vi har hört att du har stått och rökt på skolans område, sade pappan.
- Va?!, nej, jag har aldrig rökt.
Det blev ett långt och intensivt samtal och Maria förstod ingenting. Det blev som ett lock för hennes öron, hon hörde ingenting. Rektorn, hennes mamma och pappa skakade varandras händer och sa,
- Ja, det här ska vi verkligen prata om hemma.
Sedan gick de hem och Maria till mattelektionen.

Hon gick hela dagen och undrade vad som väntade henne när hon kom hem. När det ringde för att dagen var slut så kände hon klumpen i magen. Hon gick på bussen, skrattade med sina vänner. Sedan var bussen vid hennes busshållsplats. Hon gick med sakta steg mot huset och öppnade försiktigt dörren och sprang in på sitt rum. Hennes pappa var henne hack i häl, hon såg han komma med näven upp i vädret och ursinnig i blicken.
-Varför skulle du göra så?, skrek han mot henne.
- Vadå pappa?, svarade hon.
-Spela inte oskyldig nu unga dam!, sade han argt och slog till henne på kinden efter. Det sved till hon kände hur det brändes i hela ansiktet. Slaget var så hårt att hon flög in i väggen och en tavla åkte ner i hennes huvud.

Hon såg ett ljust, nästan vitt ljus. Hon vaknade upp på sjukhuset, med en man i vit rock över sig. Hon kom ihåg allt, slaget, sveket och plågan. Läkaren frågade vad som hade hänt och hur hon mådde.
Hon ljög och sa att hon hade cyklat utan hjälm och ramlat.

1 timme senare var hon ute på gatan och kollade ut över Djurgården. Hon gick hemåt, hemma så var det som om inget hade hänt. Varken mamma eller pappa reagerade när hon sa – Hej!, det var som om hon var osynlig.

Hon gick in i köket, tog tag i en av köksknivarna, kände alla känslor som hon någonsin har känt. Gick tyst och sakta mot honom, lyfte på armen och högg. Tio högg senare så slutade hon, han föll ner på marken, livlös och blodig.