Små ledsamheter duggar
mot naket skinn,
som tårar, sprutar ut --
efter alla åren; Nu, i
Sommarens skugga, -
en familjär Fars!

Bröderna fortsätter å
strula, fast de sagt att
de räknade med mig!
Å, systrarna hör aldrig
av sig, de är såsom
borta med vinden...

Syskonens barn växer
i det fördolda å de
verkar vara påväg bort
emot varifrån de kom.
Själv, är jag avknipsad
vid roten av mitt träd.

Må Hösten komma med
Incitament, ej Depression, när
nu, strax, oktober stormar in!
Jag lämnar dig Sommar,
bakom mig, i din skugga,
där du evigt får vila.-