Pappret:-
Jag känner mig så längtande. Alldeles tom. Jag vill ha en penna… jaaa… måste ha penna annars blir jag tokig.

Pennan:-
Nä, nu är det dags för ett papper! Fan, jag måste bara ha ett papper!

Pappret:-
Åh… Åh! Hej, snygging! (prasslar)

Pennan:-
Jaså… här ligger du och prasslar. Får man komma till?

Pappret:-
Det var värst vad du var rakt på sak.

Pennan:-
Ja. Det är det som kallas spetskompetens.

Pappret:-
Kom! Ta mig! Gör det nu!

Pennan:-
Ja, men jag har ju inget gummi.

Pappret:-
Det gör inget. Snälla! Skriv på mig! Ge mig ditt bläck!

Pennan:-
Som du vill.

Pappret:-
Åh härligt! Underbart!… Hårdare! Skriv hårdare!

Pennan:-
Vill du verkligen det?

Pappret:-
Ja, finns inget bättre än en stor maffig penna… Du har sån underbar... stil.

Pennan:-
Äsch! Så säger du till varenda pennstump.

Pappret:-
Åh, fortsätt!… Fortsätt! Åh!!!

Pennan:-
Nu… kommer… jag!

Pappret:-
Du är fantastisk… Vad mycket du kan!

Pennan:-
Man är väl reservoarpenna va.

Pappret:-
Du är otrolig. Jag känner mig som ett… läskpapper.

Pennan:-
Jag har gjort dig till något annat än du var förut.

Pappret:-
Det känner jag också. Du skapar ett liv hos mig. Jag blir med ord.

Pennan:-
Ja, det kunde jag ge mig fan på…

Pappret:-
Du är så styv… och träffsäker… mera… mera…

Pennan:-
Näh, nu är du avverkad och förbrukad. Nu sticker jag.

Pappret:-
Nej… du får inte överge mig, efter vad du ställt till med.

Pennan:-
Ledsen, du har faktiskt inget mer att ge mig.

Pappret:-
Jag har en baksida också. Du kan komma bakifrån.

Pennan:-
Nej, jag måste dra!

Pappret:-
Äsch! Det var som dom sa på pappersbruket. Ni pennor är likadana