Du vill känna att för att alls göra något
så skall målet vara att det finns något
att vinna på affären. Så är det ju för de
flesta av oss. Några hundra extra i plån-
boken, någons

eviga tacksamhet eller att du har en medalj
att hänga på väggen skulle kännas bra.
I och med att du tänker så har du just gått
med på att det hänger på vilka dina känslor
är i slutet

på historien. Att de är positiva. Du vill
inte känna dig irriterad eller frustrerad
efter prestationen och äventyret. Nej,
det du vill är att uppfyllas av tillfredställ-
else.

Om tillfredställelse är din prioritet då
borde du väl i det närmaste kunna
bestiga berg för att nå det målet? Eller?
Men om det handlar om något så abstrakt
som känslor,

hur går det då till att komma till skott
för att verkligen prestera, komma ända
fram till målet och spränga målsnöret
även om det handlar om att du skall
nästan dö

under din kamp för att komma ända
fram? Känslor alltså. Känns det som
helt otippat? Ditt liv och dina priori-
teringar styrs av dina känslor, av ditt
sätt att

reflektera, av dina impulser och av
hur du hanterar situationen innan
den uppstår, medan den pågår och
även efteråt. Du tänker bara inte så
mycket på det.

Ändå är det precis så det går till.
Samtidigt försöker du ha någon sorts
koll. Vilket kan tänkas krocka med
ett annat mål, att kunna vara fri när
du upplever

saker och ting. Fri att välja i varje givet
ögonblick. Och det även om det är
under en period av tid då du har lagt
ansvaret för det som skall hända, i någon
annans händer.