Det brinner i mig
Jag har en sådan längtan att få älska
Jag har så mycket kärlek i mig som känner sig inburad och bara väntar på att bli lössläppt
Vilt lössläppt
Som virvlar vid botten av ett dånande vattenfall
Bubblande, sprudlande som i strömmen som för dånet dit
Drömmande som de skummande vita bubblorna
Livgivande som vatten

Det finns en konstig gråt i mig
Den river och tar
Sliter och drar och är ofattbart tarvlig
Instängd och konserverad och väntande
Trånande, längtade
För alltid murket pådrivande i sin ensamhet
Som en sjukdom som önskar smitta första bästa offer
Kärlek, denna egoistiska kärlek som i vattenfallets dånande omärkbart suckar
Den ljuvliga längtan som bara kärlek när

Befria mig