Jag vill glömma många minnen gömma dom som en hemlighet
Flyga genom rymden korsa mina drömmar slippa all livets djävlighet

Krossa dockan som var jag under mina fötter det gör så ont, men en främling såg mej som jag var han följer mej som skuggan i alla mina dar
Han är min gåta han är min tröst när jag går en stund åt sidan
Känner lugn och ro så vänligt han till mej talar ja det sjunger
I mitt inre så mäktig är hans röst,så långt ifrån men ändå nära
Han målar stjärnor i mitt hjärta och säger han är Jag,

Jorden darrar kaos allt så svårt,

bortom tider stora djup ringer alla klockor vi är många här som fladdrarvilset
står på randen av sitt eget stup är rädd älska mej håll mej hårt,

Över avgrund bygg en bro av mina drömmar jag vet att du kan
Så förtvivlad letar efter den nåd som kan fås,

Jag är som en blind i ett mörker tappar fotfästet tvivlar faller
In i mej själv en rymd av djup osynliga klor ser dom och alla
Ångestlås
ser en spegling ett öga i min botten av ett gudomligt ljus
Dockan som var jag fjättrad ensam svag ser nya världar mäktigare
Än den här dit jag flyger och vaknar naken och i mitt hjärta som
Den jag verkligen är,