Snubben som går i takt till butikens musik och med en världsvans precision kliver av rulltrappans sista steg.
Han som med oförändrad hastighet passerar de automatiska skjutdörrarna och tajmar grön gubbe vid nästa övergångsställe.
Det är honom alla hejar på utan att känna.

Han är Snubben som skänker ett leende i farten till oss andra som står still...
Alltid på väg, jagar ett mål som inte finns.

Men det är i ensamhet som rulltrappan krånglar och dörrarna inte går upp. Gubben är röd när ingen ser...
Det är i ensamhet som leenden uteblir.