Känslan bestod av lögner
smidda av någon annan,
och ögonen saknade glöden
som borde varit vår,
någongång, någonstans.

Smakrika detaljer och själssprutande tankar
valde att inte trivas,
för rädslan att verka för levande.
Stundvis ett spel
inför verklighetens veka utmaning.

Samtidigt viskades på sidan om
att lämna längtan ifred.

Ord som aldrig ens sagts
menades inte att såra,
bara att bryta ner.

Feghet och oro
inför verklighetslika samtal
lämnades till någon som visste något
om kärlek.

Gick på lina för att verka smidig
och log för att verka vacker,
Inuti.
Lemlästade trasighetsvisioner
om en framtid i ostördhet
lämnades ovälkommnande kvar på läppar.




Vinkandes stod hon på trappan
helt medveten om att livet
en gång
kommer tillbaka.

Så som hon vill ha det,
livet utan tomma ansikten och falska leenden.

Så som Jag…