I en grav, sorger smycka en skönhetens fanér.
Sår en tår, bland löv slöjande ur gryning bestå.
Med en hand, åter stenarna ur minnets banér,
I ett slag, föra timmarna ur hjässans ridå.
Huden brann, när jag smakade din lykta lavett,
hjärtan brast, i vår själagårds böljande kontrast.
När ett moln, stal från väktarna vindarnas palett,
Sandens sång, svalde vågorna ur livets ballast.

© georgmoller.se