Jag la stjärnstoft på min kudde
I ett försök att få drömma vackra drömmar
Men stjärnstoftet fastnade i mitt hår
Och jag gick vilse i drömmarnas korridorer
Där bara dörren till mardrömmarna går att öppna
För mina drömmar är aldrig fyllda av vackerhet
Utan mörkt kallt vatten omsluter mig
Tills allt slutligen svartnar för mina ögon
Någonstans mellan ytan och botten
På den sjö som varje natt suger ut min livsenergi
Så med en trött handrörelse viftar jag bort
Resterna av stjärnstoftet från min kudde
För att sedan med tårfyllda ögon somna
I vetskapen om att det mörka vattnet
Åter har min livsenergi i sitt våld under natten