Trumman vidrörs av en hand
Fingrar sakta stryker skinnet
Ljud, som ljudet utav sand
Spelas, skapas ifrån minnet

Tyst som viskning hörs det först
Tomhet ovan vid att höras
Litet, dock av stunden störst
Intet som av något störas.

Brister vid sin födelse
Smärtsamt och i vånda
Skapad ur förödelse
Universum som uppstånda

Och ur tystnad bildas ljud
Glädje skapas likväl nöd
Och av nöden skapas Gud
Utan skapelsen var död

Oförtrutet tingens slag
Tvingar livet till att föda
Livets första hjärteslag
födes liv men ock det döda

Överallt ett något skapas
Naturens lagar formas ut
Trumskinnet som sakta skrapas
Fanns från början, finns till slut.

Nyskapad så skön den står
för livet att berika
Skapelsen idag, igår
Likt men aldrig lika.

Dag som föddes så ock natt
Skapandet av tingen
För varje ting finns en motsatt.
Tillsammans blev de ingen

De var så det bildades
Så ska de ock försvinna
Skapelsen förvildades
Av rytm från trummans hinna

Livets hela rörelse
ger motsatskollisioner
Så börjas en förstörelse
Av motsatsexplosioner

Början lika väl som slutet,
som i början formats ut,
gör att livet oförtrutet
kan så småningom ta slut

Livets rytm ska stötas ut
och spelas många gånger
Tiden ska dock nöta ut
Trummans alla sånger

Åldrande och orkeslös
ska skaparpuls förklinga
Toner som i köld förfrös
Förödelse bibringa