Ibland
slår det
mig att jag
tänker på dem
var dag, mor och
far, i alla mina dar.
Det har jag inte
tänkt på förut,
brukar jag
svara på
frågan
om jag
tänker på
dem ofta nog,
familj, vänner och
bekanta. Det är precis
som vore det den mest
naturliga saken i världen
att göra. Ha känslan och som
tacksamheten över att de finns,
för hade de aldrig funnits hade sådana
känslor haft svårt att komma till som
tals inom en själv. Så att säga att
jag precis som tänker på dem
känns litet lustig. Det är ju
mer av känslor än rediga
tankar. Kärleken är på
det viset som luften
och vattnet. Utan
dem det gjort
livet som
svårt att
leva.