Cantaloupemelonen sover
inbäddad i vattenångor,
släppt från sockerkantade vågor
för att möta Kalabrien-tallens behov,
havande i tröstlös väntan.
Dimman tynger fårens pälsar med lukt
från rödkantade barer och kastanjerök.
Medan de döda skrider ur fallande dimma
vaknar melonsolen varsamt
och gravarna öppnas så gästerna får sova.

I detta ögonblick
är min längtan som djupast.
Dina frånvarande sånger kunde fylla tomrummet,
till våra kaprifoliedrömmars snösmältning.