Ingen äganderätt allt vi fick var en bitter förrätt. Och jag förstår allt du sa, min tur o säga att jag inte tycker om se dig gå. Och jag kan inte svälja detta. Det är för söt och för salt. Det är för kallt, ingen värme energi, avsaknaden av seratonin och kokande endorfin. Jag blir nog aldrig mer än ett stavfel i manuset till vårat skådespel. 
Hjärtat pumpar syra genom mina trånga ådror o kärl. Spänner musklerna och fäster min farligaste blick på det största hotet, han som äter själen, han som sover under sängen. Han har matats med alla ord du sa och har växt för mycket för att hållas fången. Så nog existerar monstret fortfarande, han är lugn nu, planerar sin entré på scen. under tiden skall jag fila på min seger och planera mitt tacktal när ni inser att det hela idéen med att blotta isbjörnspojken inte blev så jävla bra.