De vackraste drömmarnas
Salta eftersmak levde kvar i dig
Kunde inte frigöra sig från högstadiekorridorerna
Med sönderklottrade skåp och hårda ord

20 år senare såg du skuggornas
Vantrivsel mitt bland museibesökarna
Som sökte kulturella söndagsupplevelser
Mellan små skulpturer och 1800-talslandskap
Och sedan kunde koppla av med en kaffe
Människor som slängt sin ryggsäck över axeln
Och bara gått vidare med sina liv

Du blev aldrig en del av det där
Och kanske var det frosten på kajkantens
Utnötta betongblock
Som skavde i dina innersta tankar
Frosten från en barndom där drömmarna
Var den enda tänkbara verkligheten
Flykten undan allt hårt liv