Han fick en marsipantomte vid julavslutningen för att han var
duktig i räkning. Hon har inte börjat i skolan och får ingen
tomte. Orättvist!
Den ligger på byrån i barnkammaren. Luvan är röd, fötter
och händer också. Vilken gullig! Hon tar den och sniffar. Åh,
sött och någonting annat. Hon lägger tillbaka tomten och
vänder ryggen till.
Undrar hur den smakar? Hon snurrar runt. Rolf märker nog
inte om hon biter i tomtens ena fot. Gott, sött, sött. Fort åker
tuggan ner i magen. Det känns tomt i munnen. Hon vill ha mer
och granskar tomten. Den ser ojämn ut med ena foten borta.
Om hon äter upp den andra också, syns det mindre.
Hon sätter tänderna i det röda. Lika ljuvligt gott! Rolf blir väl
arg på henne. Men han retas jämt.
Hon lägger tomten på byrån och börjar leka med sin docka. På
och av med kläderna. Hela tiden tänker hon på den söta smaken.
Hon tar tag i tomten igen och nyper av en hand, som hon
stoppar i munnen. Gott, gott! Den andra handen biter hon av
för balansens skull. Nu är det inte mycket rött kvar på
tomten! Hon äter upp luvan också. Det blir en enfärgad tomte.
Barbro leker med dockan igen men hon tänker hela tiden på
marsipanen. Hon äter en bit till och ännu en - och tomten är
borta.
Alla kommer att bli arga på henne, Rolf kanske gråta. Men han
är så dum mot henne. Rätt åt honom att hon har ätit upp hans
tomte.
Usch, hon har ont i magen. Stränga Gerda kommer in.
- Dags att äta. Pannkakor som du tycker så mycket om.
Barbro petar i maten och kan inte få ner en bit.
- Varför äter du inte? Är du sjuk? Du får vila en stund.
Gerda bäddar ner Barbro i hennes säng.
- Men var är tomten, som låg på byrån?
- Åt upp den.
Den eftermiddagen får Barbro sitta inlåst i badrummet.
Hela tiden tänker hon på tomten.