Vi möts vid Tullys som vi gjort förut
det var ett år sen vi gjorde slut.
Förut gick vi hit hand i hand,
nu är det knappt så vi känner varann.

Du säger att du är någon annans nu
som om det aldrig varit jag och du.
Jag gör ett misslyckat försök att le glatt,
säger ”fan också” med ett tillgjort skratt.

Vi skiljs åt vid tunnelbaneperrongen,
nu är det verkligen sista gången.
Efter allting som vi en gång var,
är det här allt som blev kvar