Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Träd som bär en räv


Flintskalliga träd klungar sig samman
omkring en tilltufsad kropp i dikesrenen.
Håller varandras händer och ser
förundrat på räven som träffades
av en lastbil på väg norrut.
Träden vänjer sig aldrig. 

Räven ligger med bara tänder,
som om den just ätit något mycket surt
och träden börjar sakta gråta sången
som skall bära räven över havet:
Havsögd kom du och havsögd går du
tillbaka dit du kom ifrån,
tillbaka dit du kom ifrån.

 

 

 


Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 304 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2014-12-12 09:37



Bookmark and Share

    Sefarge VIP
Hyllning till Livets samhörighet
in i läsarens öga.
Fantastisk Dikt!!!
2014-12-13

  Beatriz Quevedo de Hansen VIP
Den berör mig..."Träden vänjer sig aldrig"...och gråta sången" din dikt känns...den når hjärtat
2014-12-12

  Fredrik P. VIP

Ett inkännande i livets
obegripliga död-liv-kedja
som tar skruv i själen!
2014-12-12

    prima donna
så fint de blir burna över havet
2014-12-12

  ResenärGenomLivet
Åh...ser din dikt som en vacker, men sorglig tavla...önskar att jag kunde måla...
2014-12-12

    ej medlem längre
Tänker mig någon typ av begravningsceremoni, de där träden har nog sett mycket och mer ska de se, ser något vackert i det sorgliga.
2014-12-12

  Bibbi VIP
Tycker om.
2014-12-12

  Marita Ohlquist VIP
Trädens avskedssång ger mig en andlig känsla!
2014-12-12

  Anya VIP
För mig handlar texten om ett påkört djur som ligger i vägrenen...och hur rävens själ bärs över havet. Jag blir alltid upprörd när jag ser djuren på vägen...man vänjer sig aldrig. nästa gång ska jag tänka på dina fina ord:
"Havsögd kom du och havsögd går du
tillbaka dit du kom ifrån,
tillbaka dit du kom ifrån. "
2014-12-12

  Veven
Mycket vackert! Trädens sång så fridfull, trots att de aldrig vänjer sig. Och precis så är det ju...
2014-12-12

  Nanna X
vilka visa träd, och vilken klok dikt! en smak av evigheten.
2014-12-12
  > Nästa text
< Föregående

Stefan Albrektsson
Stefan Albrektsson