utmed den blå knivseggen ser du tyst
igenom alla dörrar märkta Privat
går du med din kropp av trötthet,
och likt hackordningen i ett slakthus 

tågar dina argument förbi, du ska vara
exekutören och avskyr bilden i spegeln
med skarprättarhuvan nerdragen,
till en dov trummas dunkande 

härmar du någon som till synes
vet vad denne faktiskt gör
hur ska du kunna säga detta
utan att mitt huvud skiljs från kroppen? 

solen kommer att gå upp och ned
eftersom den måste och bilan
kommer att lyftas om natten
som en bloddränkt månskära