mot en liten, lätt tjej -inte ens hälften så stor och tung som mig!
Varför bröt jag arm mot henne?
Måste bryta tystnaden
"Grattis, det trodde jag inte, faktiskt,
att du kunde vinna mot mig
eh en liten tjej, sorry, va stark du är"
"Tack", ler hon
"vunnit mot killar förut, men inte mot en vuxen, man"
"En stor man, ha ha ha"
"Ja faktiskt ha ha"
"Tränar du nåt"
"Aaa mest sånadär dra-uppare, hemma"
Hon visar rörelsen -och musklernas små vassa bucklor
"Får man chans på revansch”?
Hon nickar, flinar hon?
Jag sväljer, sträcker fram armen.
Har inget mer att förlora.