Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Var aldrig meningen


Långt norrifrån kom den starka kylan ridande på urtidsdjur. Sådana pälsar och framförallt käftar var svåra att föreställa sig innan man sett dem skina mot skarens månblänk.

Vintergatan är inte vår gräns det är vår början. Allt det kosmos ville vi så gärna. Det strålar nu ur det som tar snabba skär utanför horisonterna.

Det som kallas Du vaknar upp varje morgon och försöker återerövra hela ditt väsen. En ansamling av det som är jag beslutar mig för att göra en inmutning i livet.

Och det betyder på ett främmande språk att rynkorna i pannan aldrig var tänkta att tatueras in i förväg men blev det så är det också ett tecken. Var inte rädd för maskinerna, inte ens djuren. De värsta bestarna har varken klor eller vassa tänder men de är ändå ett slags rovdjur som jagar i skuggorna. För människan är fiende till så mycket att det är som stjärnorna i antal inte sken. Vilken förödande och ödeläggande varelse är inte människodjuret. Den plundrar marken och andra människors blod.

Undergången får inte redan vara skriven i vårt DNA. Vi måste gå att räddas tillbaka. Hur det var tänkt. Att kometer faller så fort vi blundar, de färdas bakom våra ögonlock. Var inte rädd. Är det något ni ska minnas av mig är det detta, var inte rädd! Rädslan är en övertygande vampyr. Vi har lagrat motgift innan vi visste att det behövdes.




Fri vers av Oladju2
Läst 265 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2014-12-23 10:26



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Oladju2