Puder, vitare än porslindockans sköra ansikte fyller mitt synfält.
I tystanden hörs enbart vindens lätta brus,
ett ynkligt skri från en talgoxe.

Det sista ljuset har redan tänts men inget har slockat.
Mamma är bitter. Pappa är trött.
Barnen har aldrig varit så rastlösa.

Jag smyger fram när mörkret lagt sig över jorden.
Jag lämnar inga spår i snön, spräcker inga isar.
Jag öppnar inga dörrar, säger aldrig ett knyst.

Ugnsfläckten sprider doften av nybakt.
Stearinljusen brinner mot sitt slut.
Förrätten står och väntar på mig.

Jag tar mig in igenom gläntan.
Jag sätter mig i den yngstas famn.
Kramar om den äldsta och håller mig fast.

Glimtan i dotterns ögon vaknar till.
De charmiga smilgroparna pryder hennes fader.
Spädbarnet somnar i moderns famn.
Fröjden, friden är kommen.

Julen är här.