Går ut för att rensa huvudet med december. Framför mig och mina fötter är vägen mjölkig av dimma och ännu ljusare av snö. Dimman svävar på ängarna runtom, en mycket vacker gåta i rörelse. Här långt från gatlyktor är himlen en perfekt rundad skål vänd upp och ner. Det enda som liknar dis däruppe är vintergatan annars är sikten utan hinder. Stjärnorna och jag ser varandra ansikte mot ansikte. Den som blinkar först...